livet

Så här ligger det till:

Jag har börjat jobba som lärare igen, visserligen bara deltid, men tämligen krävande ändå.

Min andra bok om Adam kommer i oktober, sista rycket nu för att färdigställa den.

Jag twittrar. 

Jag bloggar som vanligt på Debutantbloggen (som under sommaren förstärkts med Frida Skybäck. Det har ni väl inte missat?)

Därför har inte blivit så mycket tid för att blogga här. Och jag vet inte om det kommer att bli det heller.

När jag bloggar gör jag det för att jag själv har ett behov av det. Just nu är behovet av att älta skolrelaterade spörsmål större än behovet av att diskutera skrivande. Det lutar åt att jag börjar lärarblogga, parallellt med mina inlägg på Debutantbloggen.

Hur det blir på den här bloggen återstår att se. Troligen blir det några sporadiska tillrop då och då, så kom för all del tillbaka. Men bli inte oroliga om jag inte skriver på ett tag. Det betyder bara att jag har annat för mig. Okej?

Vad är viktigast – bloggen eller boken?

Både Amanda och Malin har nyligen tagit ledigt från nätet för att ägna sig åt skrivandet. Smart. Det blir mycket gjort om man struntar i datorn. Somliga som drömmer om att skriva böcker verkar dock lägga mer krut på bloggen än boken, vilket får mig att undra vad som egentligen är viktigast. Är man ute efter omedelbar bekräftelse kanske bloggen är bästa sättet. Varför lägga ner all den tid och energi som krävs för att skriva en bok i sådana fall – man kanske ändå aldrig kommer ända fram…

Men om man nu verkligen vill skriva böcker, kan det vara bra att då och då se över sina prioriteringar. Sedan jag bestämde mig för att skriva på heltid kan jag sitta och skriva på mina manus hela dagarna om jag vill. Eller läsa bloggar. Eller sova. Svårt det där, att strukturera upp dagen på ett sätt som håller i längden. Jag skriver både för att få in pengar till mat och hyra och för att få fler böcker publicerade i en inte alltför avlägsen framtid. Dessutom bloggar jag för att hålla kontakten med alla er inspirerande skrivarkollegor. Allt är viktigt för mig.

Ännu har jag inte riktig hittat balansen. Jag följer inget bestämt schema, men försöker ändå sätta upp mål för veckan och dagen. Det går ganska bra. Vissa dagar känner jag att jag borde ha hunnit mer, andra dagar är jag nöjd redan vid lunchtid.

De senaste dagarna har jag redigerat för fullt. Dessutom upptar den kommande Adam-boken fortfarande mycket av min tid – det är korrektur som ska läsas, hemsidor som ska göras, sånger som ska tonsättas och releaser som ska planeras. Jag är spindeln i nätet och hade aldrig kunnat lägga så mycket energi på detta kring-arbete om jag hade haft ett heltidsjobb. Därför är jag glad att jag valde det läskiga alternativet, att bli skribent på heltid. Jag tänker långsiktigt och avstår gärna från lyx idag för att få skriva böcker resten av mitt liv.

Hur tänker du?

På hal is

Jag har bestämt mig. Jag släpper taget. Nu ska jag skrinna över isen. Återstår att se om det blir piruetter eller platt fall. Just nu känns det bra, har ett par skivjobb på gång som förhoppningsvis ska ta mig genom årets första veckor.

Dessutom har jag kommit in på kursen Att skriva för barn och ungdom på Karlstads universitet. Den är helt på distans och verkar vara fokuserad på praktiska skrivövningar. Av litteraturlistans fyra böcker har jag redan läst två.

Oron i mitt bröst har omvandlats till ett otåligt fladdrande. Något vill ut och ta plats. Något som känt sig instängt alldeles för länge.

Det lilla och det stora

Tur att det finns någonting kvar att glädja sig åt dagen efter valet. Några blommor plockade längs vägen. En anspråkslös liten bukett som får vittna om att livet går vidare, att blommor växer genom asfalt. Nu är det tid för medmänskligheten att växa sig ännu större.