Vilken kärlek är den största?
I många klassrum är det mest läraren som ställer frågor och eleverna som förväntas svara. Frågorna är ofta sådana som läraren redan vet svaret på. Hon ställer dem bara för att kontrollera att eleverna kan.
Vi är många lärare som försöker komma ifrån denna typ av interaktion. Vi strävar efter att hitta andra arbetsformer, där eleverna får större utrymme att själva formulera frågor och fundera på svaren.
Ett sätt som jag tycker fungerar bra är boksamtal om gemensamma läsupplevelser. Idag hade jag ett sådant med mina elever, ett skönt gäng nyanlända ungdomar. Vi läste Shaun Tans Det röda trädet. En dyster historia med ett vackert och hoppingivande slut. Få ord, många bilder. Öppet för olika tolkningar.
När vi hade diskuterat olika sätt att förstå trädet i boken (symbol för kärlek, vänskap, hopp…) tog plötsligt en kille i klassen till orda.
– Får jag fråga en sak? undrade han.
– Javisst, sa jag.
– Vilken kärlek är den största?
Jag tror han förväntade sig att jag skulle sitta inne med svaret, men han fick inget. Istället fortsatte vi att samtala…