konst

Melankoliska barn och gulliga kaniner

Bild: Pija Lindenbaum

I dagarna öppnar utställningar med två stora bilderbokskonstnärer här i Stockholm.

På Millesgården visas Beatrix Potter konst. Av DN:s recension att döma verkar det finnas något för hela familjen. Någon gång före den 15 maj ska jag försöka hinna med ett besök.

Mer bråttom är det om man vill hinna se Pija Lindenbaums utställning på Galleri Jan Wallmark. Fram till den 9 februari ställs hennes teckningar ut där. Det är inte de vanliga lekfulla bilderboksillustrationerna, utan melonkoliska bilder i sotiga toner. Jag blir alldeles till mig bara av att se de här bilderna. Älskar Lindenbaums bildspråk. Helt klart en måste se-utställning.

Bild: Beatrix Potter

Zorn på Waldermarsudde

Jag tog en paus från de kreativa uttrycken och samlade intryck idag. På Waldemarsudde visas just nu Anders Zorns mästerverk. Akvarellerna var något alldeles extra. Allra mest gillade jag motiven från Algeriet och Egypten, som jag aldrig hade sett tidigare. Dalkullorna är fina, de också. 

Fotografering var inte tillåten i utställningssalarna, men i andra delar var det okej. Där fanns blommor överallt. Ett enkelt men effektfullt tulpanarrangemang stod i centrum i ett av rummen.

Givetvis fanns Prins Eugens krukor i mängder. Här med starkt doftande hyacinter.

Från museibutiken fick jag med mig en fin anteckningsbok med mitt favoritmotiv som omslag och många vita sidor för idéutveckling. Nu har jag laddat de kreativa batterierna, så det är bara att sätta igång…

Göteborgs konstmusem

I söndags hade jag några timmar att fördriva i Göteborg innan tåget skulle ta mig tillbaka till Stockholm. Istället för att besöka den knökfulla mässan ännu en dag gick jag på Göteborgs konstmuseum. Vilken plats! Jag skulle vilja flytta in där några dagar med min dator och bara sitta och skriva framför en tavla i taget. Om nyfikenheten är drivkraften för en författare är konsten en utmärkt plats att väcka den. Ingenting går upp mot att stå framför originalverken. Ljuset! Pendeldragen! Detaljerna! Och framförallt: Frågorna!

Framför Nils Forsbergs oljemålning Akrobatfamilj inför cirkusdirektören blir jag stående en bra stund. Jag ser på pojken. Hans kropp. Hans ansiktsuttryck. Så på pappan. Hans ansiktsuttryck. Slutligen direktören och hans bistra uppsyn. Vad rör sig genom pojkens huvud? Stoff för en bok!

Samma sak med Gustaf Cederströms välkända målning Karl XII:s likfärd. När jag står framför den enorma tavlan får jag syn på detaljerna som aldrig syns i konstböckerna eller jpg-arna. Blodet som droppar från jaktbytet ner i fotspåren i snön.  Pojken tätt intill sin far. Hur har deras dag varit? Vad händer efter att soldaterna och kungens lik har passerat? Stoff för en bok!

Och så fortsätter det, sal efter sal. Jag var tvungen att köpa några böcker i museets fina butik, för att försöka få med mig lite av magin hem.