Självutlämnade med integritet
Jag har alltid tänkt att det råder ett motsatsförhållande mellan att vara självutlämnande och att ha integritet. Men Stina Lundberg Dabrowskis lyckas i sin bok om konsten att intervjua med konststycket att förena de två.
I boken vävs korta självbiografiska avsnitt ihop med kapitel om hur man intervjuar. Utifrån egna upplevelser ger Stina råd åt läsaren om hur man ska och inte ska bete sig i intervjuer. Jag gillar Stinas sätt att skriva. I de rådgivande avsnitten är hon personlig, generös och resonerande. Hon tilltalar läsaren du. Men i de självbiografiska delarna är hennes prosa kortfattad, saklig och skriven i presens. Inte ett spår av gestaltning. Det är snarast en rapport av olika händelseförlopp.
Genom att tvätta bort alla känslomässiga uttryck och analyser skapar författaren et utrymme för läsaren att själv kliva in i händelserna. Plötsligt är man där, i samma rum som en tonårig Stina på resa i Europa och känslorna man själv känner kan lika gärna vara Stinas. På samma sätt avstår hon från att analysera och göra kopplingar till senare delar av sitt liv. Allt sådan överlämnas åt läsaren.
Det är en mycket angenäm approach. Att lita på sin läsare.