inspiration

Textexperiment om Staden

Jag läser Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström för första gången och är fullkomligt hänförd. Vilken berättelse, om Människan och Staden. Det är fenomenalt och jag är glad att det finns ytterligare fyra delar att läsa efter denna. Sommarläsning!

Vissa stycken i boken är så exakta i sin beskrivning att jag stannar upp i min läsning. Markerar med blyerts. Detta är något alldeles särskilt, det är verklighet omvandlad till fiktion med en gnutta magi. Så vill jag också skriva.

Jag låter mig påverkas, inspireras. De stycken som talar till mig med starkast röst talar nämligen inte bara om det som var då, där. De talar lika mycket om det som finns nu, här. De talar om min verklighet idag. Alltså uppfinner jag en egen skrivövning, där jag utifrån Fogelströms stycken skriver mina egna. Jag lånar hans form, meningsbyggnad, men fyller dem med min egen samtid, med egna metaforer och iakttagelser. Det är ett spännande experiment, som kanske kan vara början på någonting nytt.

Har du inte läst boken? Hör bara på de första meningarna så förstår du vad jag menar:

I begynnelsen fick staden sitt sigill och märke: murar och torn intill vatten. 
Skyddande sten restes mot allt som fanns utanför, mot fienden och vinden, mot kölden och mörkret. En gång hade staden legat hoprullad som en igelkott i en bergsskreva. 

Melankoliska barn och gulliga kaniner

Bild: Pija Lindenbaum

I dagarna öppnar utställningar med två stora bilderbokskonstnärer här i Stockholm.

På Millesgården visas Beatrix Potter konst. Av DN:s recension att döma verkar det finnas något för hela familjen. Någon gång före den 15 maj ska jag försöka hinna med ett besök.

Mer bråttom är det om man vill hinna se Pija Lindenbaums utställning på Galleri Jan Wallmark. Fram till den 9 februari ställs hennes teckningar ut där. Det är inte de vanliga lekfulla bilderboksillustrationerna, utan melonkoliska bilder i sotiga toner. Jag blir alldeles till mig bara av att se de här bilderna. Älskar Lindenbaums bildspråk. Helt klart en måste se-utställning.

Bild: Beatrix Potter

Prisregn… Tusen tack!

Det delas ut inspirationspriser och jag har förärats med inte mindre än tre! Tack för era motiveringar, det värmer att läsa. Nästa gång livet känns motigt ska jag läsa detta…

Malin skrev:
för att hon på hennes blogg och på debutantbloggen skriver intelligenta och intressanta inlägg om barnboksförfattande och allting kring utgivning. Hon delar med sig av sin resa och jag går bara några steg bakom med öronen på spets.

Nina skrev:
för att du har kommit dit jag vill komma. Din resa ger mig lite mer ”jäklaranamma” och gör att jag vill jobba mer och hårdare för att komma lika långt som du har gjort.

Anneli skrev:
för att hon delar med sig av sina inspirerande tips om skrivande och för att hon och hennes framgång påminner om att det går att bli utgiven. 

Tack alla tre! Om man kallar mig intelligent och framgångsrik och säger att jag har jäklaranamma, då får man en särskild plats i mitt hjärta 🙂 


(Anneli har dessutom utmanat mig att visa platsen där jag sitter och skriver. Det gör jag gärna, men det får bli lite senare i veckan.)

Idé på en antologi

Det här är hopplöst. När jag egentligen borde jobba dygnet runt på att bli klar med min uppsats ploppar idéerna upp som aldrig förr. Nyss fick jag en klockren idé på en antologi som jag skulle vilja sätta ihop. Mejlade tre förlag på en gång för att höra om de över huvud taget är intresserade av att få den typen av förslag.

Hoppas att jag fått det ut systemet nu, så jag kan återgå till uppsatsen…

Sök konflikter på nätet

I en bra bok ska det finnes en konflikt, det är de flesta överens om. Men hur gör man om man inte kommer på nån? Titta in på ett diskussionsforum på nätet på klart! Utspelar sig din bok i ett stall? Kolla in vad som upprör folk i ett hästforum. På en förskola? Spana in trådar på ett föräldraforum.

Gå på ämnen med många inlägg och analysera vad det är som får folk att gå igång. Till synes ganska små saker kan leda till hätska diskussioner. Ofta talar folk förbi varandra, misstolkar varandra och drar alltför långsökta slutsatser av andras beteenden.

Analysera vad det är som triggar upprördheten. Applicera på dina karaktärer. Överdriv. Lägg till. Utveckla. 

(Jag hittade nyligen en mycket upprörd diskussion om hur oansvarigt det är att inte se till att barnen hade med sig regnkläder till förskolan – varpå jag började fundera på hur det skulle kunna gestaltas ur ett barnperspektiv.)

Att arkivera intryck & idéer

Kanske är hängmappar lösningen?

Denise Rudberg var nyligen på semester och spanade efter folk till sitt förråd av karaktärer. I boken No Plot? No Problem! hittar jag ett tips om att samla på namn från spam-mejl att senare använda på karaktärer i en roman. Kim M. Kimselius jobbar med en massa gula lappar.

Hur mycket kan eller bör man dokumentera sina idéer, infall och betraktelser för att senare använda i skrivandet? Jag har tills nyligen enbart antecknat mina bästa bokidéer. Ibland bara en titel, en tanke, en undring. Ibland lite mer utvecklat, kanske skriver jag till och med några stycken.

För ett par veckor sedan påbörjade jag dock ett nytt dokument, ett förråd. Jag började samla namn, eftersom jag tycker att det är svårt att komma på bra namn när jag är inne i skrivandet. Jag vet inte hur stor nytta jag kommer att ha av min namnsamling i framtida skrivprojekt, men jag tänkte att jag skulle prova.

När det gäller vardagliga betraktelser är jag riktigt dålig på att arkivera. Det händer att jag tar en bild med telefonen om jag ser något som låter sig fotograferas. Men en kuf på tunnelbanan, en rolig dialog mellan två barn eller en fantasieggande byggnad brukar jag mest bara lägga märke till och sedan glömma bort. Kanske lagras de i mitt undermedvetna för att dyka upp igen precis när de behövs i ett manus. Jag hoppas det.

Vad är väl en promenad i underjorden…

På lördag kan alla med DN-kort upptäcka hemliga gångar, källarvalv och en kärnreaktorhall i Stockholms underjord. Jag skulle gärna vilja besöka några av de annars oåtkomliga platserna, men måste följa med barnen till simskola. Typiskt. Annars hade det varit perfekt inspiration inför framtida skrivprojekt.

Göteborgs konstmusem

I söndags hade jag några timmar att fördriva i Göteborg innan tåget skulle ta mig tillbaka till Stockholm. Istället för att besöka den knökfulla mässan ännu en dag gick jag på Göteborgs konstmuseum. Vilken plats! Jag skulle vilja flytta in där några dagar med min dator och bara sitta och skriva framför en tavla i taget. Om nyfikenheten är drivkraften för en författare är konsten en utmärkt plats att väcka den. Ingenting går upp mot att stå framför originalverken. Ljuset! Pendeldragen! Detaljerna! Och framförallt: Frågorna!

Framför Nils Forsbergs oljemålning Akrobatfamilj inför cirkusdirektören blir jag stående en bra stund. Jag ser på pojken. Hans kropp. Hans ansiktsuttryck. Så på pappan. Hans ansiktsuttryck. Slutligen direktören och hans bistra uppsyn. Vad rör sig genom pojkens huvud? Stoff för en bok!

Samma sak med Gustaf Cederströms välkända målning Karl XII:s likfärd. När jag står framför den enorma tavlan får jag syn på detaljerna som aldrig syns i konstböckerna eller jpg-arna. Blodet som droppar från jaktbytet ner i fotspåren i snön.  Pojken tätt intill sin far. Hur har deras dag varit? Vad händer efter att soldaterna och kungens lik har passerat? Stoff för en bok!

Och så fortsätter det, sal efter sal. Jag var tvungen att köpa några böcker i museets fina butik, för att försöka få med mig lite av magin hem.