Så här glad var jag att äntligen få prata om mitt manus,
som ska bli boken Inte så fort, Adam! i höst.
Det tog en kvart att cykla till mötesplatsen.
På vägen passerade jag en filminspelning.
Och en cirkus.
Jag parkerade min cykel intill Markkus.
Markku hade gjort kaffe, jag tog med hallonmazariner.
Sedan pratade vi länge. Om hur det är att lära sig cykla,
om relationen mellan Adam och hans pappa och om
illustrationerna.
Min förläggare Alexandra var glad nästan hela tiden,
men just här var det något som inte var som det skulle.
Förmodligen mitt manus.
Tja, vad tror ni – blir det någon bok av detta?