andra bloggar

Dubbelblogga?

Med två jullovslediga barn hemma, uppsatser som ska ventileras, skrivprojekt och uppdrag som ska arbetas på samt två bloggar att underhålla så är det lite svårt att hinna med. Därav den låga aktiviteten här.

Det känns dessutom lite underligt att ha två bloggar, som båda ska handla om att skriva. Visserligen är Debutantbloggen lite mer allmänt hållen medan jag kan tjata hur mycket som helt om hur förträfflig min bok är här, men jag känner ändå att jag kanske har… skjutit mig själv i foten.

Tiden får utvisa det. Tills vidare kör jag på så gott det går.

Skype-intervjun avklarad

Så har jag gjort min första Skype-intervju och det gick bra. Lite problem med ljudet emellanåt, men det löste sig. Det blev ett givande samtal med två forskare på en högskola. Nu har jag några dagar på mig att få ihop en artikel som kommer att publiceras i februari.

Utöver det ska jag sätta mig in i Debutantbloggens plattform, planera ett åttaårskalas, finputsa min magisteruppsats och förhoppningsvis ha ett möte om Adam med förlaget och illustratören så snart som möjligt.

Mycket nu, med det är bra. Inget är så gynnsamt för arbetsmoralen som en kort deadline och mycket att göra.

Brudar med rätta attityden

My, Myself and I har tilldelat mig en utmärkelse, som om jag följer kedjan bakåt visar sig vara I got the Attitude! Blog Award. Jag tackar och bugar.

Instruktionerna är att man ska berätta tre saker om sig själv och skicka vidare till tre personer.

När jag fick mitt första bloggpris skulle jag berätta sju intressanta saker om mig själv. Eftersom jag inte känner för att vara mer avslöjande just idag hänvisar jag dit. (Tror inte att så många läste min blogg då… )

Den här gången ska jag dock inte fega ur när det gäller att skicka priset vidare. Jag tar fasta på det där med attityd och utser tre bloggare vars attityd jag gillar:

Simona Ahrnstedt – för att hon inte bara har skrivit en omtalad och älskad bok (som just nu ligger på mitt nattygsbord), utan för att hon verkar ha en skön attityd till livet som hon förmedlar med en stor portion humor (till exempel på Yourlife-eventet). Dessutom gillar jag hennes pepparkakshus.

Maria Turtschaninoff – inte bara för att hon generöst delar med sig av tankar om sitt skrivande, utan även för sin attityd till skrivandet under föräldraledigheten. Klart en författare måste hålla sig i form!

Sist med inte minst vill jag skicka priset vidare till Nina som kämpar för att bli utgiven och förmedlar den sällsamma blandning av hopp och uppgivenhet som uppstår i väntan på… refusering eller utgivning? Jag skickar med en lyckospark!

Årets

Även om jag bara har haft den här bloggen några månader känner jag att det har blivit dags att sammanfatta året. Här kommer min lista där bokstaven B visar vägen. Sno den gärna.

Årets…

beslut: att börja blogga. Och att satsa på mitt skrivande på heltid efter nyår.

besvikelse: på mig själv för att jag låtit träning och hälsosam mat få lägsta prioritet. Skärpning nästa år!

besök: bokmässan i Göteborg, äntligen tog jag mig i kragen och åkte dit.
 
bekantskap: att få träffa folk jag lärt känna via bloggen i verkliga livet; Nina, Pernilla och Simona. Kul! Hoppas det blir fler sådana möten nästa år.

bokupplevelse: Mio min Mio som jag högläste för barnen. Varje sida var en fröjd att läsa och boken bjuder på spänning rakt igenom.

besökare: Sofia som kommer med finurliga frågor och andra kommentarer, men inte har någon egen blogg. Eftersom jag är en nyfiken typ vill jag veta mer om din väg mot att bli bilderboksförfattare 🙂

bedrift: dött lopp mellan att ha skrivit NaNoWriMo-romanen och magisteruppsatsen.

biljett: seminariebiljett till bokmässan. Värt varenda öre!

bebisar: två av mina närmsta vänner har fått/ska få barn, dessutom har favoritbloggarna Maria och Matilda fått barn och Amanda är på gång. En riktig baby boom!

bild: när jag skriver på mitt bokkontrakt, såklart.

bästa: att äntligen få vara med och göra ett manus till en bok. Världens roligaste grupparbete!

Tid att läsa

Enligt O tipsade om den här snygga klockan. Tyvärr blir det inte mycket läsning för mig idag. Det är sista dagen som barnen är på dagis/skola och jag ska försöka få till slutklämmen på min uppsats. Blir det någon tid över måste jag förbereda den där Skype-intervjun. Dessutom borde jag verkligen städa. Men det får nog bli en annan dag.

Författarcoach eller mentor?

Jag har varit inne tidigare på hur det skulle vara ett ha en handledare i skrivandet, liksom i det akademiska livet. En typ av författarmentor. Samtidigt ifrågasätter jag fenomenet med författarcoacher. Det kan möjligen synas en smula motsägelsefullt, så låt mig förklara hur jag menar.

För mig är en coach någon som professionellt arbetar med att coacha människor i deras liv (med avseende på arbete, relationer, känslor eller vad det nu är). Coachen tar naturligtvis betalt för sin tid, eftersom det är hennes arbete. Relationen mellan coachen och kunden är i grund och botten en affärsuppgörelse, även om jag kan tänka mig att den med tiden fördjupas och fylls med andra innebörder.

Mentorskapet är något helt annat. Det är en människa som varit med ett tag och samlat på sig erfarenheter, kunskaper och insikter inom ett visst område (att vara chef, företagare eller författare) och sedan, som en del av sin egen utveckling, ger av sin tid till en (ofta yngre) kollega.

För en författare skulle det kunna handla om allt från rent skrivtekniska detaljer till praktisk kunskap om relationer till förlag och media, hur man hanterar ångest och skrivkramp och annat som följer med ett skrivande liv. Här finns inga pengar inblandade. Relationen är kanske inte helt jämlik, men det finns ändå en gemensam nämnare: båda arbetar inom samma yrke, men har kommit olika långt på vägen. Eventuell betalning ges enligt principen pay it forward, genom att adepten själv blir mentor år någon senare i livet.

Jag skulle gärna ha en mentor, som kunde guida mig in i författartillvaron. Någon att ringa och ställa konstriga frågor till och någon att dela glädjen med när det går bra. Charlotte Ekbom är inne på samma linje och undrar hur man får tag på en mentor. Jag bläddrade i mitt inre arkiv och kom att tänka på att Björn Ranelid tydligen ska vara mentor åt flera yngra författare. Så här säger han i en intervju:

– Nu är jag själv mentor åt författare. Som Johanna Nilsson och Torbjörn Flygt. Han ringde på hemma hos mig en dag, jag bjöd in honom och sen hade vi ett sex timmar långt samtal.

Framgång och motgång

Många bra saker är på väg att hända. Jag ska ge ut min första bok om några månader. Jag tar snart examen efter flera år som student. Jag har flera intressanta skrivprojekt på g. Det känns helt enkelt förbannat bra.

Men någonstans i bakhuvudet finns tankarna på att jag kommer att stöta på hinder, om inte nu så senare. Att läsa den här bloggposten var en bra påminnelse om allt hårt arbete som väntar när jag väljer ett skrivande liv, ett enormt slit som kanske inte ens ger avkastning i slutändan. Det är på engelska, det är långt, men det säger en del om vikten av drivkraft och uthållighet. Läs!