”Integrationen börjar på biblioteket”

Foto: Simon Olsson

I våras var jag på författarbesök i Skara och träffade Barakat Aldammad. Han är bibliotekarie från Syrien och kom till Sverige 2014. Numera arbetar han på stadsbiblioteket i Lidköping och ingår i Svensk biblioteksförenings expertnätverk för bibliotekens arbete med mångspråk och nyanlända. Jag blev nyfiken på hans bakgrund och tankar om bibliotekens roll i samhället.

Kan du berätta om din bakgrund?

– Jag är 32 år gammal, är gift och har två barn. År 2008 tog jag min kandidatexamen i biblioteks- och informationsvetenskap från Damaskus universitet. Sedan flyttade jag till Qatar där jag bodde och arbetade i fem år.

Kan du berätta om vägen till ditt nuvarande arbete?

– Att komma till ett nytt land och särskilt ett nytt språk har varit den största utmaning för mig, särskilt när man har med sig erfarenheter och kompetenser men måste börja om från noll. På ett år och åtta månader läste jag in svenska för invandrare (sfi) till och med kursen svenska som andraspråk 3 samt engelska. Men jag är inte någon superhjälte, utan en av tusentals spännande människor som har kommit hit för att bli en del av samhället och bidra med positiva saker. År 2016 arbetade jag som modersmålslärare på en grundskola och sedan bytte jag till det yrke jag tycker mest om och började som bibliotekarie på Stifts- och landsbiblioteket i Skara. Där arbetade jag i två år och lärde mig mycket. Nu är jag bibliotekarie med inriktning på mångspråk på Stadsbiblioteket i Lidköping. Jag jobbar intensivt med mångspråk och är också kontaktperson för Expertnätverk för bibliotekens arbete med mångspråk och nyanlända som Svensk biblioteksförening har skapat.

Hur har du lärt dig svenska så snabbt?

– Medan jag läste svenska var jag praktikant på två olika bibliotek. Det handlar om språket och att samtidigt komma ut på arbetsmarknaden och förstå hur systemet fungerar. Tålamod behöver man ha hela tiden. En annan sak som är viktigt är att tro på sig själv och att träffa positiva människor som kan hjälpa till. Det är den viktigaste faktorn för att lyckas i samhället!

Vad jobbar du med just nu?

– Jag kämpar för att lyfta fram litteratur på andra språk och att varje språk tar plats. Jag vill också hitta sätt och metoder för att integrera folk, vilket är min största utmaning just nu.

Vad betyder folkbiblioteken för nyanlända?

– Biblioteken är en väldigt viktig aktör. Här börjar och fortsätter den första integrationsprocessen! Alla aktiviteter som sker på ett bibliotek kan vara ett stöd för nyanländas väg in i samhället, som att låna en svensk, läxhjälp, delta i en lättläst bokcirkel, språkcafé eller att använda bibliotekens medier. Allt det här kan göras av biblioteken och bibliotekspersonal.

Vad kan biblioteken bli bättre på?

– Oavsett om det är ett stort eller mindre bibliotek så måste folkbiblioteken ge nyanlända ett större utrymme till delaktighet. Man måste bjuda in dem att delta i olika aktiviteter och då behövs en plan för hur det ska fungera. Är det till exempel en bokcirkel? Då måste biblioteket vända sig till målgruppen innan de väljer titlar. Om vi gör så blir det effektivt och ger resultat. Vi måste hitta medier som passar målgruppen och fråga målgruppen om vilka aktiviteter som de önskar ha på biblioteken. Det är en demokratifråga.

Vilken är din favoritbok eller favoritförfattare på svenska och arabiska?

– Jag läser särskilt de böcker som låntagarna frågar mest om, men mina favoritförfattare på svenska är Astrid Lindgren och Fredrik Backman. På lättläst är det förstås Annelie Drewsen och särskilt Dagboken som jag tycker mest om. På arabiska läser jag väldigt mycket. Att läsa på modersmålet handlar om identitet och trygghet. Mina favoritförfattare är Naguib Mahfouz, Ahlam Mostaghanemi, Nizar Qabbani och Adonis.

Läs mer om:

Ladda ner och läs rapporten Bibliotekens arbete med nyanlända från Svensk biblioteksförening!

 

 

 

 

 

 

Apropå flerspråkighet

Ett av de roligaste skrivjobb jag har haft var att intervjua en modersmålslärare i Botkyrka. Hon hade ett eget klassrum på skolan som var tapetserat med planscher där grundläggande begrepp fanns på både svenska och arabiska. Hon själv sprudlade av energi och hade en extrem tilltro till sina elevers möjligheter. Exakt de egenskaper hos en lärare som gör skillnad för eleverna. Hennes klassrum var som ett språktivoli. Det gick snabbt, det var roligt och allt handlade om språk!

Att hon arbetade i Botkyrka var antagligen ingen slump – det är en av de kommuner i landet som har satsat mest på modersmålsundervisning i skola och förskola. Som jag har förstått det är man i Botkyrka överens från högsta nivå ända in i klassrummet om hur viktigt det är att alla barn får utveckla alla sina språk.

På nya sajten Sveriges resurser skriver Botkyrkas skolchef Erik Nilsson om språkrikedomen som finns i hans kommun. Han argumenterar för att språkutveckling är alla lärares ansvar, vilket också fastslås i nationella styrdokument. Tyvärr är det fortfarande sällsynt att höra skolfolk på högre nivå formulera som Erik Nilsson:

Förskolan och skolan måste systematiskt arbeta språkutvecklande genom att hela tiden tänka kunskapsinnehåll och språk integrerat. När förskolebarnen utforskar vattnets egenskaper ska en duktig pedagog utmana barnen språkligt och få dem att erövra de begrepp som krävs för att förstå och beskriva det fenomen som de utforskar. När kemiläraren i högstadiet genomför laborationer så ska det i allra högsta grad vara en språklektion där målet är att utveckla elevernas kunskapsbärande språk. Uppdraget att utveckla elevernas språk ligger på alla verksamma i förskolan och skolan – och inte endast på språklärarna.

Min bok är ett litet, litet bidrag till att stärka språket hos några av Sveriges tvåspråkiga barn. Önskar bara att den kunde komma ut på fler språk på en gång. Arabiska, till exempel…

Internationella modersmålsdagen

Den 21 februari är Internationella modersmålsdagen.

För ett år sedan jobbade jag som lärare för en grupp nyanlända elever på gymnasiet. Tillsammans med bildläraren och en annan lärare i svenska i andraspråk gjorde vi en uppgift där eleverna fick presentera sina modersmål i bild och text. De elever som knappt kunde någon svenska alls fick hjälp av de som hade varit här länge. Alla kunde bidra på något sätt eftersom det handlade om var och ens modersmål.

Det var en bra dag och just idag saknar jag lärarjobbet en aning.