Jag är inne på upplösningen i NaNo-manuset nu. Omkring 3500 ord kvar att skriva. Dessutom måste ett uppsatsutkast vara klart till på måndag och jag ska gå igenom barnboksmanuset inför möte med förlaget nästa vecka.
Jag tänker sitta klistrad vid datorn tills det är gjort. Kanske sneglar jag ut genom fönstret då och då, mot snöflingorna som singlar ner så idylliskt där ute.
Vi hörs när jag har skrivit klar.
Gårdagens skrivande tog en oväntad vändning. Jag tror bestämt att två av mina karaktärer börjar bli lite förtjusta i varandra. Inta alls planerat. Det här skulle inte bli en kärleksroman. Men när jag låg vaken och hostade i natt kunde jag inte sluta tänka på hur det ska gå för dem. Får de till det eller inte?
Samtidigt har jag helt kört fast i mitt analysarbete till uppsatsen. Gissa vad som lockar mest – ta tag i uppsatsproblem eller utforska spirande kärlek…
Hur ska det här gå?
Jag är på väg in i bubblan. Uppsatsbubblan. Har allt material klart, frågeställningarna hyfsat vässade och drygt en månad på mig att plöja några hyllmeter litteratur och klämma ur mig en ”i princip färdig version” av uppsatsen att skicka till min handledare.
Samtidigt närmar sig november och NaNoWriMo. Jag börjar fundera på om jag har tagit mig vatten över huvudet. Kan man vara i två bubblor samtidigt? Kanske hoppa mellan dem? Tja, det enda sättet att veta är att prova. Nu testar vi gränserna för vad som är möjligt.
Den 30 november vet vi.
Äntligen är jag färdig med transkriptionerna till uppsatsen. Nu får jag beställa böcker igen!!
(Sa jag att jag gillar att belöna mig själv?)
Jag ska alltså skriva en magisteruppsats under hösten och har valt att ägna mig åt samtalsanalys. Det innebär att jag spelar in några ganska korta samtal och sedan tillbringa timmar, dagar, veckor, med att transkribera dem. Alltså inte bara skriva ner orden som sägs, utan minsta lilla detalj som kan ha betydelse för analysen. Som pauser (är det tyst i en sekund eller fyra?), överlappande tal (nu pratar de samtidigt, måste lyssna om femton gånger för att höra vad som sägs) och tvekljud (eeh, um, hmm).
Detta är vad jag sysslar med på dagtid. Eller borde syssla med. (För det finns ju alltid något manus att skriva på, eller en blogg att läsa.)
För att få fart på arbetet har jag bestämt att jag inte får beställa fler böcker förrän jag är klar med alla transkriptioner. Det borde få effekt, eftersom jag vill beställa ungefär hundra böcker NU!
Dessutom tänker jag att denna djupdykning i samtalets mekanismer kommer att ge mig insikter som kan komma till användning i framtida romanbyggen.
Ja just det, en sak till: när jag är klar kan jag ta ut min examen. Det var visst prio ett.
Mitt skrivande vilar på tre ben; det journalistiska, det lustfyllda/skönlitterära och det akademiska skrivandet. Mitt frilansande går bra. Det droppar in uppdrag lagom ofta och jag hinner ta mig an dem utan att offra för mycket av annat. Samtidigt tjänar jag en slant. Det lustfyllda skrivandet går också bra – när man drömmer om att skriva böcker är det inte så svårt att fokusera på att skriva det bästa manus man kan föreställa sig. Men det akademiska, det som går ut på att jag under hösten ska skriva en magisteruppsats för att sedan kunna ta ut min examen, det går inte alls.
Nästa vecka har jag möte med min handledare på universitetet, men det enda möte jag har förberett mig för att mötet med förlaget den här veckan. Nu måste jag ta tag i min uppsats. Måste verkligen. Men jag har ingen lust alls. Några förslag på hur jag kan överföra lite av energin jag lägger på drömmen att bli författare till arbetet med uppsatsen?
Den här terminen skriver jag magisteruppsats. Sedan är jag färdigutbildad. Kan ta examen. Vara lärare på riktigt.
Men jag vill ju skriva. Gärna plugga också. Äntligen kan jag läsa kurser för att jag vill, inte för att jag måste. Därför blev jag glad när jag hittade en distanskurs på Karlstads universitet i vår: Att skriva för barn och ungdom.
Anmälan är inskickad. Nu återstår att se om jag blir antagen. Och om kursen verkligen leder till att mitt skrivande utvecklas.