Hur man inte ska bemöta en dålig recension

Det finns en regel man som författare bör följa: att inte bemöta en dålig recension. Inte offentligt, i alla fall. Man kan vara hur arg som helst och tycka att recensenten är dum i huvudet, men utåt håller man tyst. Man mejlar inte recensenten för att förklara. Man skriver inte en replik på sin blogg. Och man häver definitivt inte ur sig en massa obscena ord på recensentens blogg.

Det vet alla, eller hur?

Tydligen inte. Spana in kommentarerna på den här recensionen, där författaren till den recenserade boken spårar ur helt.

Här borde författaren ha tagit ett djupt andetag, läst recensionen igen, glatt sig åt de saker som faktiskt var positiva och tagit sig en funderare på om det låg något i kritiken.

Det är så lätt att fastna i små detaljer som inte är positiva och haka upp sig på dem, istället för att se hela bilden. Jag har märkt själv att det jag först har tyckt var en rätt jobbig recension att läsa faktiskt var väldigt positiv – med några små synpunkter som jag mycket väl kan ta tillvara på.

Fina ord från Skrivarmamma

Fortfarande däckad av feber. Måste vara någon sorts influensa jag åkt på. Ett besök hos Skrivarmamma muntrar upp i sjukstugan. Hon har läst Inte klia, Adam! och skriver bland annat:

Jag och barnen gillar Inte klia, Adam! Den är söt, har humor, hög identifikationsfaktor och vackra bilder. Vi gillar! 

Tack! Nu väntar vi på att din roman ska bli antagen, när du äntligen skickat iväg den till förlag. Lycka till!

Värmande ord från Anneli

Den där känslan i kroppen var tecken på sjukdom. Nu ligger jag hemma med feber och kan inte göra så särskilt mycket alls. Inte ens läsa… mycket märkligt.

Jag har i alla fall lyckats ta mig upp till datorn för att svara på några mejl och upptäckte en recension av min bok hos Anneli. Det värmde verkligen att läsa några snälla ord, när jag annars bara känner mig ruggig och mör. Tack för det!

Dagens egokick…

Medan jag rände omkring på stan och intervjuade skolchefer, lämnade blod och tog barn till aktiviteter trillade det in både en recension och ett väldigt fint erkännande från självaste Amanda Hellberg.

Min första reaktion är att bli en aning rörd och förlägen. Men det klär knappast en framgångsrik författare, så jag tillåter mig istället att bli lite mallig och citera vad hon skrev:

Annelie Drewsen är bannemej ett självlärt marknadsföringsgeni, inte enbart en passionerad och proffsig ny författare. För en releasefest ska ju inte ”bara” fira boken och upphovsmakarna, men också gärna skapa lite mervärde i form av mediaintresse. Drivet gjort. Mycket jobb bakom sånt. Heja Annelie!

Heja mig!  Häng på så kör vi vidare mot framgång, världsberömmelse och rikedom.
Eller nåt sånt.

”Kul även för den som läser”

Ännu en kort recension

En bok för små barn men kul även för den som läser. Man riktigt känner kliningarna över hela kroppen.
Uppskattat koncept med återupprepning och till slut ombytta roller.
Huovilas teckningar med få detaljer passar berättelsen.

Camilla, Bokdebutant


(PS. Ni har väl inte missat att man kan beställa boken till specialpris denna vecka? Eller ännu bättre: kom på relasen på lördag!)

Jag har fått en tvååring på fall!

Igår fick jag veta av förlaget att ännu en recension var på gång. Det blev en nervös väntan, men nu har jag läst den och känner mig riktigt glad. Barnens uppskattning är det allra viktigaste för mig och då är ord som dessa som godis: 

Det här är en enkel historia som min nästan-två-åring fallit helt och hållet för trots att han aldrig har haft några kliande koppor. Jag tror att de är de enkla bilderna, det raka tilltalet och de många upprepningarna som tilltalar honom.

Hela Eva Emmelins recension finns på Den lilla bokhyllan.

Första recensionerna

En bok som beskriver det hemska med att inte få klia tillbaka, på ett underhållande sätt. Illustrationerna är också kul och svängiga. Att boken finns på flera språk är ett extra plus.
Kul idé både innehåll och bilder. En lovande debutant.

Definitivt en bok jag ska ta med mej till förskolan och läsa för barnen! Det är lätt att fylla ut med diskussioner kring Markku Huovilas bilder.

Så skriver två recensenter om Inte klia, Adam!Bokdebutant.

Oj, vad läskigt det kändes att läsa det där. Och roligt. Helt plötsligt sitter folk och tycker saker om min bok. Hoppas fler kommer att tycka om den.