Okategoriserade

Förra veckan var jag på ett författarbesök utöver det vanliga. I stället för att ställa mig framför klassen fick jag sätta mig som publik. Sedan spelade eleverna upp en teaterföreställning som byggde på min bok ”Spring, Amina!” Eleverna gick i förberedelseklass, vilket betyder att de nyligen har kommit till Sverige från andra länder. Under ledning av sin lärare Charlott Fahlström hade de skrivit manus, fördelat rollerna, repeterat, hittat miljöbilder som fungerade som kulisser och ordnat rekvisita. Jag blev väldigt imponerad av deras arbetsinsats och skickade ett mejl till klassen efteråt med några frågor.

Varje år delar Sverige ut ALMA-priset till minne av Astrid Lindgren. Det är världens största barn- och ungdomslitteraturpris och går i år till den sydafrikanska organisationen PRAESA. De arbetar för att alla barn i Sydafrika ska få en chans att upptäcka läsglädjen och ha tillgång till barnböcker på sina modersmål.

Det är en stor utmaning. I många fattiga områden finns ingen tradition att läsa böcker. Det finns knappt några böcker, inte ens i skolorna. Eftersom så få läser vill inte heller förlagen ge ut böcker. När ingen ger ut böcker är det inte så många unga som vill bli författare.

PRAESA arbetar därför på bred front. De ger ut böcker på de elva officiella språken i Sydafrika samtidigt som de försöker skapa en efterfrågan och ett sug efter berättelser. Hur? Genom att få barn och vuxna att upptäcka läsglädjen och gilla böcker. Bland annat driver man över 300 läsklubbar i hela landet och ger ut en bilaga med nyskrivna berättelser i de stora dagstidningarna varannan vecka.

Jag blir djupt imponerad av PRAESA:s arbete. Samtidigt är jag tacksam över att jag skriver böcker på svenska. I Sverige finns både en efterfrågan på böcker och många förlag som ger ut dem. Ännu mer glädjande är att både utgivningen av försäljningen av böcker ökar. Men det viktigaste av allt: läsningen bland unga ökar. Det fick jag veta på Svenska barnboksinstitutet nyligen.

Det betyder inte att vi ska luta oss tillbaka och vara nöjda. Låt oss inspireras av PRAESA när vi försöker sprida läsglädja bland våra barn, vänner och varandra. Vad sägs om bilagor med berättelser för barn i våra dagstidningar? Ett barnlitteraturprogram på TV? Högläsningstips i Kulturnyheterna? Berättelser på mjölkpaketen? Berättarklubbar i varje kvarter? Bibliotek på badstranden? Högläsning på kafferasten?

Det finns inget bättre än en riktigt bra berättelse. Och vi kan alla vara den som berättar.

På lördag springer jag Stockholm Marathon. Det är 42 kilometer. Förra våren hade jag inte sprungit längre än 10 kilometer. Då började jag träna inför ett halvmaraton. En kilometer i taget flyttade jag fram gränsen för vad jag klarade och vips hade jag sprungit 21 kilometer! För drygt en månad sedan sprang jag mitt första maratonlopp. Glädjen över att klara av något som en gång verkade omöjligt är oslagbar.

Det är som att läsa. När man först lär sig går det trögt, men ju mer man läser desto lättare går det. Vips så har man läst sin första kapitelbok, roman eller dagstidning! Förhoppningsvis hade man så roligt under tiden att det inte kändes som träning.

Men bara för att man kan springa ett maraton i uppförsbacke eller läsa en tegelstensbok full med krångliga ord behöver man inte sluta med allt annat. Nyckeln är variation. Ingen maratonlöpare i världen springer bara pass som är 42 kilometer. Nej, det behövs alla möjliga pass: långa och korta, snabba och långsamma, i terräng och på asfalt, i snöfall och solsken.

Samma sak är det med läsning. Den som älskar att läsa kastar sig över romaner och noveller, men ser också till att dyka ner i en diktsamling eller grubbla över livets stora frågor i sällskap med en bilderbok då och då.

Lättlästa böcker kan vara ett steg på vägen för den som tränar sin läsförmåga. Men det kan också vara ett inslag i läsningen för vem som helst, på samma sätt som ett lugnt pass med en kompis kan ingå i maratonträningen. Det viktiga är inte hur långt eller snabbt man gör det, det viktiga är att man gör det.

Igår sprang jag Vårruset tillsammans med min kompis Rozann. Det var 5 km. Nästa gång springer vi en mil. För att vi älskar att springa!

Igår ställde jag en fråga på Twitter och Facebook: Vad ska jag läsa i sommar och varför? Det drällde in boktips av alla möjliga slag. Några av titlarna hade jag aldrig hittat på egen hand. Kul! Här är en sammanställning av mina vänners bästa boktips med motiveringar inom citattecken.

• Ajar, Émile. Med livet framför sej.
• Bergmark Elfgren, Sara & Strandberg, Mats. Cirkeln.
• Campbell, Karen. Här är jag nu.
• Clement, Jennifer. En bön för de stulna. ”Helt enkelt för att den är himla bra!”
• Christensen, Inger. Alfabet.
• Christensen, Inger. Det.
• Christensen, Inger. Ljus.
• Dahlgren, Eva F. Fallna kvinnor. ”Intressant om ’samhällets bottensats’ och att sätta i relation till vårt samhälle idag.”
• Farrokhzad, Athena. Vitsvit.
• Fogelström, Per Anders. Mina drömmars stad.
• Fowler, Karen Joy. Vi är alla helt utom oss. ”En av årets bästa hittills.”
• Gaiman, Neil. Sandman. Preludes and nocturnes. ”För att kunna diskutera den.”
• Glasgow, Ison & Arvidson, Emil. När jag inte hade nåt. ”Hans liv skildras så det känns!”
• Grogan, John. Marley and me. ”Den ger skratt.”
• Guillou, Jan. Brobyggarna.
• Guillou, Jan. Dandy.
• Guillou, Jan. Mellan rött och svart.
• Guillou, Jan. Att inte vilja se.
• Hall, Emylia. Sommarboken. ”En bok med tråkig framsida och tråkig titel men fantastiskt innehåll.”
• Harman, Patricia. Barnmorskan i Hope River.
• Hassan, Yahya. Yahya Hassan: dikter.
• Hayden, Torey. Rävungen. ”Eller någon av de andra om när hon outbildad fick ta hand om elever som inte gick att utbilda.”
• Jacobsen, Roy. De osynliga.
• James, E L. Fifty Shades of Grey.
• Jonasson, Jonas. Analfabeten som kunde räkna.
• Kapuscinski, Ryszard. På resa med Herodotos. ”Nästan världens bästa bok. Den är så helt fantastisk. Upp på läslistan!”
  
• Leary, Ann. Livet enligt Hildy Good. ”För att den är så underhållande samtidigt som den behandlar ett allvarligt ämne.”
• Lindgren, Astrid. Krigsdagböcker 1939–1945. ”För att lära mer om Sverige under kriget och för att Astrid Lindgren är så himla klok!”
• Lo-Johansson, Ivar. Kungsgatan. ”Den har varit vald till bok inom Stockholm läser i vår – otroligt läsvärd.”
• Lu, Marie. Legend-serien. ”Dystopier för unga vuxna!”
• Lundberg, Kristian. Yarden.
• Lundberg, Kristian. Och allt skall vara kärlek.
• McPartlin, Anna. Rabbit Hayes sista dagar.
  
• Modiano, Patrick. Dora Bruder. ”Om man någon gång tappar människan i alltihop som är denna värld så får man här hjälp.”
• Moyes, Jojo. Sista brevet från din älskade.
• Paletten. Senaste numret.
• Palmkvist, Conny. De flyende skyldiga. ”Oerhört hemsk samtidigt som den är så vackert skriven.”
• Rowling, J K. Harry Potter-böckerna.
• Rowling, J K. Den tomma stolen. ”För att jag njöööt när jag läste den spännande men liksom en speciell spännande bok.”
• Roth, Veronica. Divergent-serien. ”Dystopier för unga vuxna!”
• Stålberg, Anneli. Glashjärta.
• Säfstrand, Caroline. Om du bara visste.
• Thorvall, Kerstin. Nödvändigheten i att dansa.
• Vallgren, Carl-Johan.
• Westö, Kjell. Hägring 38. ”Ett drama med hur-ska-det-gå-driv.”
• Westö, Kjell. Våndan över att vara Skrake. ”Hysteriskt rolig, men tankeväckande om hur de svenskspråkiga miljöerna i Finland krymper.”
• Ylitalo, Hannu. Finnjävel.

Tack för alla förträffliga boktips! Nu återstår bara att läsa … Det kan nog behövas mer än en sommar för att ta sig igenom hela listan.

 

Att skriva lättläst kan väl inte vara så svårt? Så tänkte i alla fall jag. Som lärare i svenska som andraspråk var jag van att formulera mig tydligt och som frilansjournalist hade jag övat på att beskriva svåra saker så att alla skulle förstå. Dessutom hade jag svarat på tusentals frågor om livet och världen från mina barn när de var små.

Men det visade sig att det var en helt annan sak att skriva lättlästa böcker. Visst hade jag nytta av allt ovan, men det krävs lite till. Det förstod jag när jag redigerade mitt första manus på Nypon förlag och fick ändra massor. När jag sedan gick en kurs på Centrum för lättläst klarnade bilden. Några saker jag behövde tänka på var:

Hur blir man vän med någon? Det är en svår fråga för många och jag har själv funderat på den länge. Ibland går det så lätt att hitta vänner, andra gånger verkar det nästan omöjligt. Just nu skriver jag en bok som handlar om vänskap och är därför extra nyfiken på vad andra tänker. Förra veckan gjorde jag ett författarbesök i klass 5 på Al Zahraa Akademi i Bagarmossen och passade på att fråga eleverna där. Här är några av deras svar:

• Börja med att säga hej
• Fråga om personen vill leka eller vara ute
• Var snäll
• Lär känna varandra ordentligt
• Var generös
• Träffas
• Bjud på mat

Vilka bra förslag, både för barn och vuxna! Ibland kan man behöva en påminnelse om hur man är en bra vän.

Har du några andra förslag på hur man blir vän med någon? Skriv gärna en kommentar och berätta. Kanske använder jag just ditt förslag i min bok …

Förra året kom 7049 barn och ungdomar ensamma till Sverige. Det blir förmodligen långt fler i år. Av de som kommit hittills i år är 16 procent flickor.

Det är nästan omöjligt att föreställa sig vad de här barnen har varit med om. De har flytt från krig och förföljelse, lämnat sina familjer och tagit sig till norra Europa på egen hand. Ibland tar det flera år. Flera år av en barndom. Att resan är riskabel och bitvis livsfarlig vet alla som har sett på nyheterna den senaste tiden. Många drunknar på Medelhavet, men även andra faror kantar vägen till Europa.

Aminas klubb ska tävla i stafett i Norge. Amina är snabbast i laget, men sämst på att växla. Hon får ont i magen när hon tänker på tävlingen. Och hon längtar efter mamma, som är kvar i flyktinglägret. När får de träffa varandra igen? Och hur ska det gå i stafetten?

Det är baksidestexten till ”Kom igen, Amina!” Omslaget blev klart förra veckan och äntligen får jag visa upp det! Nu vill jag hålla i den färdiga boken – men det kommer att dröja till augusti.

När man ser det så här verkar allt så självklart. Det är klart Amina springer stafett. Det är klart boken ska heta ”Kom igen, Amina!” Men faktiskt var ingenting på det viset i den första versionen av manuset.

En text kan ta olika vägar in i hjärnan. Det går att läsa med ögonen, öronen och fingrarna. En fiffig sak med alla Nypon förlags böcker är att de finns tillgängliga via Inläsningstjänst, vilket innebär att man kan få texten uppläst och samtidigt följa med i den skrivna texten.

På Älvbrinkens gymnasieskola i Sorsele har Inger Lundmark och hennes elever på Språkintroduktion läst min bok ”Spring, Amina!” i Inläsningstjänsts app. På bloggen ”Nyanlända i Lappland” skriver Inger:

Att lyssna på boken i appen var en positiv upplevelse. Uppläsaren har en bra och lyssnarvänlig röst. Efter att ofta ha lyssnat på mekaniska uppläsarröster, som den via Google translate, så kändes detta väldigt proffsigt!

En av de roligaste delarna av att skriva böcker för barn och ungdomar är att arbeta tillsammans med illustratörer. Det är alltid lite pirrigt att gå och vänta på de första skisserna. Plötsligt en dag kommer ett mejl som innehåller bilder av personer som hittills bara har funnits i ens eget huvud. Ibland älskar man dem direkt, ibland är det något som behöver ändras. Då får man bolla sina tankar med förlaget och illustratören, så att alla blir nöjda.

Den allra viktigaste personen att ha i åtanke hela tiden är dock läsaren. Kommer hen att bli nöjd? När de första skisserna på min kommande bok ”Kom igen, Amina” kom för några veckor sedan valde jag därför att ta hjälp av några experter. Jag vände mig till Hjulsta grundskola i Stockholm, en skola jag har haft mycket kontakt med de senaste åren. Där fanns bland annat en förberedelseklass i högstadiet som jag hade besökt tidigare. En eftermiddag tog jag med mig skisserna för att höra vad några av eleverna i klassen tyckte. Vi hade även en modersmålslärare i somaliska med oss.