Author: anneliedrewsen

Dagens ord

De senaste veckorna har jag lärt mig några nya ord, som har med bokutgivning att göra. Här är tre av dem.

kolofon – slutskrift med uppgift om tryckort, tryckår, boktryckare o.d. i en äldre bok, särskilt en inkunabel. Den ersattes senare av titelblad med motsvarande sakuppgifter. Ordet används även om utförliga sådana uppgifter i mer anspråksfulla nutida böcker.  (Källa: NE)

f-pris – det pris förlaget sätter på boken vid försäljning till bokhandeln. Royalty beräknas på bokens f-pris. (Källa: Författarförbundet)

blurb – ett positivt citat från en författarkollega eller kändis. (Källa: Vi läser)

Okej, det sista var inte nytt för mig, men det är så roligt att det får vara med i alla fall.

Smak av hemma

När jag var 19 åkte jag till Mexiko, bodde där ett år och träffade min blivande man. Sedan tio år bor vi i Sverige, men vi åker till Mexiko då och då. Varje gång tar vi med oss IKEA-saker dit och en massa mexikanska saker hem. Det brukar bli mycket i matväg. I somras hittade jag någon nytt i hyllorna på el supermercado: chipotlekuber. En kub motsvarar en hel chipotle och ger maten ordentligt sting och en smak av Mexiko.

Ni andra som hör hemma i två länder – vilka smaker packar ni med er på era resor?

Med tunnelbanan in i slukaråldern

Liz skrev nyligen ett inlägg på Debutantbloggen där hon funderade kring hur man får unga människor att läsa. Jag delade med mig av mina tankar i en kommentar. Som lärare vet jag att det är svårt att väcka läslust hos någon som mest tycker att böcker är skräp.

Med mina barn måste jag dock ha gjort något rätt. När vi skulle gå av tunnelbanan igår bad jag dottern att stoppa ner boken i väskan, så att hon kunde ta på sig vantarna. ”Vänta, jag ska bara läsa det här” sa hon och ställde sig upp. Gick ut ur vagnen. Fortsatte att läsa. Rulltrappan. Fortfarande med boken i händerna. Ut i de många minusgraderna, några minuters promenad hem. Hela tiden med blicken på orden. Hennes små händer måste ha blivit iskalla i kylan. Men jag kunde inte med att bända bort fingrarna från sitt fasta grepp om boken. ”Jag gillar att läsa” sa hon.

Fina fiskar – och siffror!

@font-face { font-family: ”Times New Roman”; }p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal { margin: 0cm 0cm 0.0001pt; font-size: 12pt; font-family: ”Times New Roman”; }table.MsoNormalTable { font-size: 10pt; font-family: ”Times New Roman”; }div.Section1 { page: Section1; }

Jag har en vän som ska flytta till Indien. I helgen ringde hon och frågade om vi vill ta hand om hennes fiskar. Det ville vi, så vi åkte dit och hämtade akvariet. Nu är det i ordningställt här hemma. Fiskarna simmar omkring i sitt hem av glas och sprider lugn omkring sig. Ett välkommet inslag i mitt stressiga liv.
En annan ny bekantskap kom via mejl från förlaget. Det är några rader med siffror. Inte så mycket att hänga i julgranen kan man tycka. Men när jag tänker på vilka siffror det är öppnas ett alldeles särskilt rum i mitt hjärta. För det är ISBN-nummer – min boks personnummer. (Fyra nummer,  för att vara exakt, eftersom den kommer ut i fyra olika språkversioner.) Kanske är jag lite väl blödig inför allt som rör min allra första bok, men det känns stort. Det är på allvar nu. Mina ord ska bli en riktig bok, som ska läsas och brukas av folk ute i stora världen. Snart måste jag släppa taget om min bebis. Tur att jag har fiskarna.    

Utan lina

En kabel har gått av. Närmare bestämt kabeln som förbinder mitt hem med omvärlden, er. Så om det är tyst från mig ett tag behöver ni inte oroa er för att jag har frusit ihjäl. Jag är bara trådlös.

Redigering och högläsning

På mötet igår gick vi igenom Adam-manuset och illustrationerna, uppslag för uppslag. Det resulterade i ett något förkortat manus och ändringar i både text och bild. Det är nästan magiskt att sitta och jobba med manuset tillsammans. Det gör inte bara texten bättre, utan skapar även en gruppkänsla kring boken. Även om jag står för orden, Markku för illosarna och förlaget för det övergripande kan vi ha en öppen dialog om allt. Jag är riktigt nöjd med att vara på ett litet förlag, måste jag säga.

Rent konkret kom vi även överens om vilken bild som ska vara på omslaget samt diskuterade olika pr-strategier. Vissa saker kan bli riktigt spännande om de går att genomföra!

Just nu har jag lagt ut illustrationerna över hela golvet här hemma och sitter och läser texten högt. Det är viktigt att rytmen känns bra. Det värsta som finns är en fin barnbok som har ett språk som inte går att högläsa. Orden måste ligga fint i munnen, inspirera till inlevelse och vara begripliga för ett litet barn!

Kreativt kåtslag

@font-face { font-family: ”Times New Roman”; }p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal { margin: 0cm 0cm 0.0001pt; font-size: 12pt; font-family: ”Times New Roman”; }table.MsoNormalTable { font-size: 10pt; font-family: ”Times New Roman”; }div.Section1 { page: Section1; }

Ibland bosätter sig ett pirr i maggropen på mig. Det kommer liksom krypande. En idé, en plötslig ingivelse. Sedan sätter popcornmaskinen igång. Popp. Poff. Poff-poff-poff. Ett inre fyrverkeri tänds. Aktiviteten i hjärnan föder den fysiska sensationen i magen. 
Det var inte helt oväntat att det skulle sätta igång idag, efter möte med förlaget i morse och en fantastisk kväll på Elverket med underhållande Simona, briljanta Birro och fina bloggerskorna Nina och Pernilla. På tunnelbanan på väg hem kom pirret. Nu poppar det för fullt. Jag känner mig själv tillräckligt väl för att veta att det här kommer att hålla mig vaken länge i natt. Poff. Pang.
Våga drömma stort, sa Birro. Jag vågar. Och i ett kreativt kåtslag känns allt möjligt.

Måndag

Förmiddag: Möte med förlag och illustratör ang. boken om Adam.

Eftermiddag: Ta barnen till teaterskola. Fika.

Kväll: Gå på Yourlife-event och se på Simona och Marcus Birro.  (Går dit ensam, så det vore kul att träffa andra bloggare. Skrivarmamma? Nina?)

Det känns skönt att ha klarat av NaNo, annars hade jag behövs klämma in ett skrivpass på 1667 ord också. Nu behöver jag ”bara” pilla i redan skriven text.

Ada & August

Ada Wester är förläggare på Gilla böcker, som i år kammade hem Augustpriset för bästa barn- och ungdomsbok. I en intervju i DN idag berättar hon om vad som gör en bra förläggare och hur samarbetet med en författare kan se ut. På frågan om det är svårt att vara redaktör med tanke på känsliga skribenter svarar hon:

– Det är klart det är svårt att sätta sig och dissekera någons baby. Men det är också det – att det är känsligt och viktigt – som gör jobbet intressant och spännande. Min uppgift är att få författaren att känna sig bekräftad och trygg nog att ta emot kritik, så att vi tillsammans kan göra boken så bra som möjligt.