Author: anneliedrewsen

De svåra valen mellan de och dem

Ibland är det svårt att avgöra om det ska vara de eller dem i en mening. Grundregeln är enkel: Är det fråga om ett subjekt ska det vara de, medan dem används om det är ett objekt. Lättaste sättet att avgöra vilken form är att byta ut orden till ett annat pronomen, till exempel jag/mig. De = jag, dem = mig.

Men det är inte alltid så enkelt. Eva ställde en klurig fråga till mig en kommentar. Titta på följande mening. Ska det vara de eller dem?
”Man bör skriva så av respekt för d… som råkat ut för övergrepp.”
Spontant tänker jag som Eva, att det ska vara dem. Varför? För att man är subjekt och det andra borde vara objekt. Men är det verkligen så?

Nja. Inte riktigt. För i det här fallet är de inte ett pronomen, utan bestämning till ett underförstått substantiv. I det här fallet substantivet personer eller liknande.

Alltså:

”Man bör skriva så av respekt för de personer som råkat ut för övergrepp.”

Men så stryker vi ordet personer och voilà:

”Man bör skriva så av respekt för de som råkat ut för övergrepp.”

Håller ni med?

En längre artikel i ämnet hittade jag här.

Finska återförsäljare

 Idag jobbar jag frenetiskt på ett skrivuppdrag som inte har något med barnböcker eller skönlitteratur att göra. För att undvika en fullständig bloggtystnad kan jag passa på att meddela att Inte klia, Adam! finns att köpa även i Finland. Dock inte på finska. (Ännu…)

Både här och här.

(Om någon är intresserad av att köpa boken till introduktionspris, men inte kan komma på releasen den 19 mars, går det bra att mejla mig på info at anneliedrewsen.se, så skickar jag en särskilt rabattkod som kan användas vid beställning från förlaget.)

Ja, mer än så hade jag inte att komma med.
Vi hörs senare.

Samtal med sonen

– Mamma, jag har kål i magen! säger sonen och tar sig för magen som om det gör ont.
Jag funderar. Så vitt jag vet har han inte ätit kål under dagen.
– Menar du håll? försöker jag.
Sonen nickar.
Vi går tysta bredvid varandra några steg. Han tar sig för magen igen.
– Jag har moll i magen!

Hjälp! Hur säger man?

Jag skulle behöva lite insiktsfulla kommentarer om ett språkligt dilemma. Hur säger man när ett par går i väntans tider när det handlar om en adoption?

X och Y väntar barn.

X och Y väntar på ett barn.

X och Y väntar på barn. 

eller något annat?

Ordning i bokhyllan

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=cFnuP9niRUg]

Den här videon fick mig att fundera över mina egna bokhyllor. Eftersom jag inte kan sluta köpa böcker är de alltid överfulla. För en tid sedan organiserade jag alla skönlitterära böcker i bokstavsordning. Det funkade bra i några veckor, men nu ligger alla nya böcker lite varstans i väntan på att få plats på rätt ställe. Hittills har jag löst problemet med att köpa fler hyllor och rensa ibland, men snart kommer det inte att funka. Då kommer en större bostad att vara enda lösningen.

Hur organiserar du dina böcker?

Med häftpistolen i högsta hugg…

 … gick jag igår runt och satte upp affischer om min release. 
Den hålls den 19 mars på Tensta bibliotek. 
Det blir sagostund på tre språk, musik och tävling för alla barn. 
Självklart kan man också köpa boken till introduktionspris.
På en del ställen lade jag ut kort med samma info. 
Så här snyggt blev det om de fick ta plats i ett redigt ställ. 
Du är också varmt välkommen den 19 mars!
Affischen finns att ladda ner på www.adambok.se 
Info finns också på Facebook. 

Jag har fått en tvååring på fall!

Igår fick jag veta av förlaget att ännu en recension var på gång. Det blev en nervös väntan, men nu har jag läst den och känner mig riktigt glad. Barnens uppskattning är det allra viktigaste för mig och då är ord som dessa som godis: 

Det här är en enkel historia som min nästan-två-åring fallit helt och hållet för trots att han aldrig har haft några kliande koppor. Jag tror att de är de enkla bilderna, det raka tilltalet och de många upprepningarna som tilltalar honom.

Hela Eva Emmelins recension finns på Den lilla bokhyllan.

Gårdagens skrivarträff

Igår träffade jag några trevliga bloggvänner. Vi talade om skrivandet och livet samtidigt som vi åt och drack gott. Anette har skrivit några rader om det, liksom Nina. Malin var också där.

Anette hade med sig fantastiskt fina smycken gjorda av skedar till oss. Tusen tack, snälla du. Jag blev både glad för omtanken och imponerad av ditt skapande!

Tyvärr hade jag ingen kamera med mig, så några bilder kan jag inte bjuda på. Men en anekdot om något som utspelade sig efteråt finns idag att läsa på Debutantbloggen.

Kan vi inte öppna en affär, mamma?

Alla som skriver för barn och har egna barn läser nog i något skede sitt manus för dem. Även jag. Det är kul att se hur de reagerar på texten och bilderna.

Nu när den riktiga boken är här blir reaktionerna delvis andra än under manusarbetet. Min sexåriga son frågade om han fick sälja min bok. ”Snälla”, bad han ”i sommar kan vi ha en affär!”

Och min åttaåriga dotter sitter just nu vid köksbordet tillsammans med en sportlovsledig kompis och läser boken högt. För andra gången. Nu dramatiserar hon och läser replikerna med stor inlevelse. Jag tror bestämt hon är lite stolt över sin mamma.