 |
| Klicka på bilden för att göra den större! |
I lokaltidningen Mitt i Tensta-Rinkeby som utkom igår finns en intervju med Markku och mig om Inte klia, Adam! Ett litet uttalande från förlaget om framtiden för Adam finns också, om någon är nyfiken…
För ett tag sedan blev jag utmanad av Nina, som undrade vad jag är bra på. Jag har tänkt på det sedan dess. Tyvärr har jag inga dolda konstnärliga talanger, som att sjunga gudomligt eller att teckna fint. Ett tag övervägde jag att lyfta fram min tungas förmåga att forma sig på det sätt som på engelska kallas taco tounge, men det verkade lite väl larvigt.
Nu har jag äntligen kommit på vad jag är riktigt bra på: connenting the dots (för att låna Steve Jobs ord). Jag är bra på att koppla ihop idéer/företeelser/personer från olika områden för att skapa något nytt.
När jag började att frilansa pluggade jag samtidigt till lärare. Flera jobb kom till genom att jag stötte på något intressant i mina studier, som jag sedan sålde in som ett skrivjobb till en tidning. Jag samlar helt enkelt på mig influenser från alla möjliga håll som jag lagrar (ibland mentalt, med ofta i form av en notering någonstans) för framtida bruk. Det kan vara en person jag är nyfiken på och skulle vilja intervjua/samarbeta med, en företeelse som verkar spännande eller ett land som jag vill resa till. Nyfikenheten på att ta reda på hur saker och ting hänger ihop och viljan att skapa nya länkar omkring mig är det som driver mig.
Pia Johnasson på Barnboksnätet har ställt samman några redogörelse för hur olika illustratörer jobbar. Väldigt intressant. Kolla särskilt in Lisen Adbåges inlägg, om du missat det.
En illustratör jag brukar titta in till då och då är Matilda Salmén, som nyligen skrev det här inlägget där man får se en fin illustration växa fram.
Medan jag rände omkring på stan och intervjuade skolchefer, lämnade blod och tog barn till aktiviteter trillade det in både en recension och ett väldigt fint erkännande från självaste Amanda Hellberg.
Min första reaktion är att bli en aning rörd och förlägen. Men det klär knappast en framgångsrik författare, så jag tillåter mig istället att bli lite mallig och citera vad hon skrev:
Annelie Drewsen är bannemej ett självlärt marknadsföringsgeni, inte enbart en passionerad och proffsig ny författare. För en releasefest ska ju inte ”bara” fira boken och upphovsmakarna, men också gärna skapa lite mervärde i form av mediaintresse. Drivet gjort. Mycket jobb bakom sånt. Heja Annelie!
Heja mig! Häng på så kör vi vidare mot framgång, världsberömmelse och rikedom.
Eller nåt sånt.
 |
| Sagostund på svenska. Vi hade på spanska och somaliska också. |
 |
| Min förläggare mitt bland besökarna. |
 |
| Musikstund med Hans Granström. |
 |
| Vilken tokig sång! |
 |
| Publik bland böcker. |
 |
| Markku berättar om sitt arbete med illustrationerna. |
 |
| Markku tecknar inför publik. |
 |
| En förväntansfull trio inför releasen. |
 |
| Blommor och presenter. Att ge ut en bok är ju som att fylla år! |
Tog till ett klassiskt knep mot ångest och andra besläktade tillstånd: shopping. Med en ny topp i garderoben känns allt genast mycket bättre. Nu kan inget gå fel.
Det sägs att lite nervositet är bra, inte sant? I morgon är det release och jag hoppas att det blir roligt, välbesökt och minnesvärt. Det skulle vara jättekul om någon bloggvän vågade sig dit också!
I dagens DN gratuleras Martin Widmark på femtioårsdagen. Han har skrivit ett 50-tal barn- och ungdomsböcker och är den mest utlånade författaren på Sveriges bibliotek, bland annat tack vare de omåttligt populära böckerna om LasseMajas detektivbyrå.
I intervju säger han två saker som jag inte kan släppa:
Ingen känner igen mig, men mina böcker känner de igen och för mig räcker det alldeles utmärkt.
och
Framgången ger också en trygghet. När det går tungt gör det ingenting, det är inte hela världen. Det ordnar sig på något sätt.
Det lägger jag på minnet och använder som målbild. Dit ska jag också, om det så tar mig 20 år.
Beslutet att unna mig en liten, liten siesta mitt på arbetsdagen var lätt.
Beslutet att kliva upp ur sängen efteråt var oändligt mycket svårare.
Plötsligt förstår jag den författare som belamrade sin säng med diverse lådor och pinaler för att försvåra intagandet av viloläge. Kanske något att fundera på andra dagar då tröttheten inte ger med sig.
Det får bli kvällsjobb idag…
Ännu en kort recension:
En bok för små barn men kul även för den som läser. Man riktigt känner kliningarna över hela kroppen.
Uppskattat koncept med återupprepning och till slut ombytta roller.
Huovilas teckningar med få detaljer passar berättelsen.
Camilla, Bokdebutant
(PS. Ni har väl inte missat att man kan beställa boken till specialpris denna vecka? Eller ännu bättre: kom på relasen på lördag!)