Det finns en regel man som författare bör följa: att inte bemöta en dålig recension. Inte offentligt, i alla fall. Man kan vara hur arg som helst och tycka att recensenten är dum i huvudet, men utåt håller man tyst. Man mejlar inte recensenten för att förklara. Man skriver inte en replik på sin blogg. Och man häver definitivt inte ur sig en massa obscena ord på recensentens blogg.
Det vet alla, eller hur?
Tydligen inte. Spana in kommentarerna på den här recensionen, där författaren till den recenserade boken spårar ur helt.
Här borde författaren ha tagit ett djupt andetag, läst recensionen igen, glatt sig åt de saker som faktiskt var positiva och tagit sig en funderare på om det låg något i kritiken.
Det är så lätt att fastna i små detaljer som inte är positiva och haka upp sig på dem, istället för att se hela bilden. Jag har märkt själv att det jag först har tyckt var en rätt jobbig recension att läsa faktiskt var väldigt positiv – med några små synpunkter som jag mycket väl kan ta tillvara på.