Dottern skriver på arabiska

Kolla, vad coolt!

Det är höstlov. Barnen är lediga, men jag har jobb som måste göras. Det betyder att de då och då får klara sig själva en stund medan jag parkerar mig vid datorn. Alldeles nyss var det oroväckande tyst. Vad hade de nu hittat på för bus?

Ingenting, visade det sig. När jag vänder mig om sitter dottern och läser Inte så fort, Adam! i soffan. Hon slår igen boken och kommer fram till mig. Det är den arabiska versionen hon fått tag på. Hon pekar på omslaget.
– Kolla vad coolt Drewsen ser ut!
Jag ser på de arabiska krumelurerna och kan inte annat än hålla med. Det ser coolt ut. Jag inser att jag, som är så språkintresserad, inte har tagit mig tid att undersöka den arabiska skriften i min egen bok. Men dottern, 8 år, har räknat ut vilka av de okända skrivtecknen som motsvarar vårt efternamn.
– Jag ska försöka skriva det! säger hon och hämtar ett papper.
– Vet du vilket språk det är?
– Arabiska, läser hon i ena hörnet och tar fram en penna.
Mitt hjärta blir alldeles varmt. Det är ju precis detta jag skrev om i mitt gästinlägg på Barnboksprat.

Medan dottern betraktar sina mödosamt nedtecknade krumelurer kommer sonen ut från badrummet med blod rinnande från munnen.
– Titta, vilket lös tand jag har!
– Får jag känna? undrar jag.
– Ja, men dra inte ut den.
Jag känner på den och tanden lossnar med detsamma.
Vi skrattar båda två.
Vissa dagar är föräldraskapet oslagbart.

Ett försök att skriva på arabiska… går det att läsa?

De dödas dag

Bild: Etnografiska museet

Nu när alla pratar om Alla helgons dag och Halloween vill jag påminna om en annan besläktad högtid. De dödas dag firas av en stor del av den mexikanska befolkningen och uppmärksammas alltmer i omvärlden. I Sverige firar föreningen Amigos de México varje år De dödas dag på Etnografiska museet i Stockholm.

Eftersom min man är från Mexiko brukar vi gå till museet,  mest för att höra mexikansk mariachi-musik, köpa de dödas bröd och träffa andra svensk-mexikanska familjer. Är du i Stockholm till helgen kan jag rekommendera ett besök. Kanske ses vi där? 

Lästips: Boken Día de muertos: de dödas dag i Mexiko är mycket läsvärd och ger både en historisk bakgrund och många fina berättelser om sammanhangen kring firandet av de dödas dag. Många fina bilder också!

Ska jag skriva spökhistorier nu?

Jag gick en promenad i höstmörkret med barnen idag. Ficklamporna var med. Vi skulle leta efter spöken. Längst gångvägarna noterade vi att det var ganska många gatlyktor som var släckta. Trasiga? Vi började notera deras nummer för att felanmäla till kommunen. Medan vi gick där mellan släckte lampor, bland spöken och älvor, började en idé ta form. En bok. Spöken. Spänning. Barn. Mörker. 

Hm. Ska jag börja skriva sånt nu?
Vågar jag det?

Smakprov äntligen uppe

Nu kan man bläddra i nya boken om Adam på Smakprov. Det verkar som att det bara är den spanska versionen som finns där, men boken kommer ut på fem språk i kombination med svenska: spanska, somaliska, persiska, arabiska och bosniska.

Om någon är intresserad av att köpa ett signerat exemplar kan jag ordna det. Det går bra att mejla till:
info at anneliedrewsen punkt se

Dagens ord: förtroende

Jag tror att jag kan lita på att du förstår andemeningen. Jag har fått förtroende för dig.

Så skrev en person till mig i ett mejl idag. En person som bidrar till en bok jag just nu redigerar. Det känns bra att läsa. Jag vill inte misshandla andras ord, få andra att känna sig missförstådda eller feltolkade. Men ändringar är nästan alltid nödvändiga för att en text ska nå sin fulla potential. Ibland kan det räcka att stryka första stycket. Eller sista. Ibland krävs mer än så.

Som skribent lägger jag hela tiden mina ord i andras händer. Redaktörerna tar emot dem, förvaltar dem. Somliga vårdar dem ömt och kontrollerar minsta ändring med mig först, även då det är ett uppenbart skrivfel. Andra är mer hårdhänta, kastar om, hugger av och misshandlar min text enligt eget huvud. Ibland läser jag inte ens mina egna texter, för jag vill inte veta vad redaktörerna har gjort med dem.

På bloggen är jag min egen redaktör.
Hör kan ingen stryka sista stycket.  
Inte ens om det saknar poäng.

Mångspråkig marknadsföring


En rolig sak med att skriva tvåspråkiga böcker är att marknadsföringen måste ske via en många olika kanaler, på flera olika språk.

Vad sägs till exempel om en intervju på finska med Markku Huovila, som gjort illustrationerna till Adam-böckerna? Tyvärr förstår jag inte så mycket mer än mitt eget namn, Adams namn och de olika språken som räknas upp. Men det låter som en trevlig pratstund.

Om du hellre läser bosniska kan du titta in på Skolverkets Tema Modersmål, där det finns en text om Vivlio förlag. En översättning med hjälp av Google translate ger en fingervisning om vad det står.

Nu väntar jag med spänning på rapportering på persiska eller arabiska, som är två nya språk för Adam.

På måndag släpps Inte så fort, Adam!

Om mindre än en vecka släpps min andra bok Inte så fort, Adam! För tillfället har jag extremt mycket arbete, så jag har inte riktigt tid att känna hur det känns. Tror inte att jag kommer att fatta förrän jag faktiskt håller boken i min hand.

Noterar att boken finns på Bokus. Dock har Bokrondellen som förser butikerna med data något vajsing i sitt system, så jag står bara som författare till en av de fem språkversionerna. Dessutom är det fel bindningtyp. Jag hoppas de får ordning på det där snart!

En tur med Sagobussen

Bild från Arriva.

Tänk att kliva på en vanlig buss och upptäcka att chauffören är en trollkarl! Och sedan få höra sagor hela resan i sällskap av en och annan sagofigur. Under tre söndagar under hösten kan man göra just det. Då går nämligen Sagobussen från Brommaplan till Stenhamra på Ekerö.

Jag skulle gärna åka med på en av turerna. Skulle inte du? 

Mer info finns på Arrivas sajt