Author: anneliedrewsen

Det börjar med ett enda ord

– Hej!
Jag står framför en grupp ungdomar som precis ska börja sin första termin i den svenska skolan. De är mellan 16 och 20 år och ska läsa på gymnasieskolans Språkintroduktionsprogram, som närmast liknar sfi för ungdomar.
– Hej! säger jag igen med stor inlevelse.
Ingen reaktion. De förstår verkligen inte vad jag säger.
Det är nu mitt jobb börjar. Släktingarna som har följt med till uppropet har bekymrade veck i pannorna.
– Ska vi verkligen lämna dem här? De förstår ju inget.
– Ingen fara, säger jag. Det kommer att gå bra.
Och det gör det! Till en början är det mest jag som pratar. Med hjälp av gester, dramatik, bilder och ett och annat lexikon gör jag mig förstådd. Men ganska snart börjar även elevernas röster att höras i klassrummet. 
Ibland behövs lexikon.
Det går att tala om det mesta, om det görs med respekt och ödmjukhet inför att alla kan bidra. Språket i sig är inte ett hinder. Det är fyllt av möjligheter att upprätta förbindelser med andra människor, oavsett om vi har tiotusentals ord i vår gemensamma vokabulär eller bara ett. 
Jag har pratat om kvinnlig könsstympning med en grupp nästan helt nyanlända elever från en rad olika länder. De förskräckta minerna i de östeuropeiska killarnas ansikten talade om för mig att de förstod vad vi pratade om. De igenkännande blickarna från de somaliska flickorna likaså. Språket är makt. De behövs för att beskriva även det fasansfulla. Genom att tala med varandra om verkligt viktiga saker kan vi också börja påverka. I det lilla och i det stora.

Eleverna tar makten över orden.

En viktig del i mitt arbete är att låta många röster höras i klassrummet. Förutom elevernas egna röster utgör de skönlitterära berättelserna ett viktigt inslag. I böckerna vi läser tillsammans möter vi människor från andra tider, andra länder, med andra tankar än våra egna. Men vi möter också våra likar. I litteraturen får vi syn på oss själva och varandra. 

Ord och handling.

Att lära sig ett språk är en resa utan slut. Det finns inget målsnöre. Vi är alla på väg och kan erövra nya språkliga verktyg varje dag, om möjlighet ges. Därför är det så viktigt att var och en möter texter, ord och samtalspartners som utmanar och förklarar – varje dag. För den som är ny i det svenska språket är även lättlästa texter en utmaning, en utmaning som utvecklar.

Alltsammans börjar med ett enda ord, som öppnar dörren för alla andra. 
 – Hej!

Det här blogginlägget ingår i Centrum för lättlästs bloggstafett om språk, makt och demokrati. Centrum för lättläst arbetar för allas rätt till litteratur, nyheter och information utifrån var och ens förutsättningar. Mer information om bloggstafetten och fler blogginlägg hittar du på Centrum för lättlästs hemsida.

Nu vill jag lämna över stafettpinnen till Malin Roca Ahlgren.

Vinn mina böcker i Norra Sidan!

Det är inte varje dag man klättrar i klätterställning i högklackat, men vad gör man inte för en bra bild?

Tidningen Norra Sidan, som ges ut till alla boende i stadsdelarna kring Järvafältet här i Stockholm, har i senaste numret ett barnboksspecial.  Aleksandar-Pal Sakala berättar om sina  böcker, som handlar om dinosaurier och utomjordiska kossor. Marion Vogel, bibliotekarie i Tensta, berättar varför det är så viktigt att läsa för sina barn. Jag får också vara med och berätta om böckerna och Adam och vad jag tycker att litteratur är och ska vara.

Dessutom kan man vinna både mina och Aleksander-Pal Sakalas böcker. Klicka här och bläddra fram till sid. 18-19 för att läsa och tävla.

 Med det önskar jag en Glad påsk!

Internationella barnboksdagen

Bild från ibby.org

Sonen kom hem från skolan och berättade att de hade varit i biblioteket och valt böcker, för idag är det nämligen internationella barnboksdagen. Det hade jag inte aning om.

Efter lite googlande hittar jag info på Regeringskansliets sajt:

I dag firas den Internationella barnboksdagen världen över till minne av HC Andersens födelsedag och för att uppmärksamma barn- och ungdomslitteratur och inspirera till läsning. Det var IBBY, the International Board on Books for Young People, som redan 1967 kom med idén om att hylla barn- och ungdomsböcker med en särskild dag på året. 

Jaha, tills nästa år ska jag försöka komma ihåg det så att jag kan uppmärksamma det på något vis.

Redan om några veckor är det dock Världsbokdagen. Det har jag i alla fall koll på!

Bloggstafett om språk, makt och demokrati

Centrum för lättläst ordnar en bloggstafett på temat språk, makt och demokrati. Den 15 april inleder kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth  bloggstafetten. Därefter kommer bland andra Johanna Karlsson, lärare och bokhora, Johan Unenge, författare och läsambassadör och Patrik Hadeius, chefredaktör på Språktidningen, att blogga. Och jag!

Tanken är att stafetten ska fortsätta till andra bloggar, så om någon vill ta över pinnen efter mig är det bara att säga till. Stafetten pågår till och med den 5 maj.

Centrum för lättläst arbetar för allas rätt till litteratur, nyheter och information utifrån var och ens förutsättningar. Mer information om stafetten finns att läsa på deras sajt.

Julianne Moore skriver barnbok

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=jV1LaYlN7es&w=500&h=284]

Jag läser i DN att Julianne Moore skriver en barnbok. My mum is a foreigner bygger på hennes erfarenheter av att ha en utländsk mamma. När jag ser klippet ovan tänker jag att det skulle kunna bli riktigt intressant. Men det skulle också kunna bli alldeles fel.

Här i Sverige har Emmy Abrahamssons Min pappa är snäll och min mamma är utlänning blivit både rosad och kritiserad. Det visar att det finns vissa frågor som det är praktiskt taget omöjligt att skriva om utan att trampa någon på tårna. Är det okej att driva med etniska stereotyper eller bidrar det bara till att spä på fördomar? Kan man skratta åt vad som helst?

500 sidor inspirerande illustrationer

Medan man väntar på att få veta hur det går med ens manus, medan man grubblar på vad nästa bok ska handla om, medan man väntar på att kaffet ska bli klart i bryggaren, medan man väntar på att någon ska läsa ens text, medan men drömmar om att hålla sin färdiga bok i handen…

Då kan man bläddra i den här fina katalogen från Illustratörcentrum! En massa duktiga svenska illustratörer visar upp sina bilder på knappt 500 sidor. Otroligt inspirerande! Det fina är att katalogen är gratis, allt man behöver betala är portot.

Dags att fira – efter ett års väntan?

Läge att lägga på kylning?

För ett år sedan släpptes min första bok Inte klia, Adam! Samma dag som den kom ut – den 1 mars 2011 – fick jag ett mejl från ett annat förlag. De gillade ett manus jag hade skickat till dem under hösten 2010 och undrade om jag ville gå vidare tillsammans med dem. Det ville jag såklart.

En illustratör gjorde några skisser, vi mejlade fram och tillbaka men skrev aldrig något kontrakt. Det skulle vi göra under hösten.

Tiden gick, inget hände.

Jag hade mina Adam-böcker att tänka på, så jag var inte så påstridig. Men på bokmässan förra året gick jag och pratade med personen jag hade haft mejlkontakt med. Hon förklarade att de låg efter med sin utgivning, men att de fortfarande ville ge ut min bok. Om jag ville vänta. Jag gillar verkligen förlaget, så jag sa okej.

Tiden gick, inget hände.

Men så igår kom ett mejl. Det har blivit dags att ta tag i mitt manus. De kom med ett förslag som nästan fick mig att hyperventilera. Helt otroligt.

Så ni som höll tummarna för manuset till faktaboken får gärna hålla en tumme även för detta manus. Så fort jag får besked om hur det går ska jag berätta allt.

Hoppas!